from here

Idag var vi och inhandlade lite syreskapare till vårat hem (blommor). En orkidé, en hibiskus, en palm och en mini palm. Känns genast lite mer ombonat och hemtrevligt. Men jag vill ha mer! Nåja. Vi satt i godan ro och körde hemåt och ser en liten ekorre skutta upp på vägen, eller han/hon snarare sprang. Man blir som alltid glad av att se ekorrar, de är så söta och orangea och har fluffig svans. Även denna gång blev man glad. Påmind om naturen och att världen inte bara är en plats för människans materialism. Den lilla ekorren är på väg över vägen, ska precis korsa det andra körfältet och plötsligt,  kommer en BIL och den lilla ekorren stannar upp för en hundradels sekund, och vänder om, och vänder igen och SMACK! Den lilla ekorren föll offer för människans materialism. Ett bildäck. Den rullade runt och landade på magen (som var alldeles kritvit och såg mjuk ut) och där låg den. Bara låg. Död. Jag kände mig så maktlös. Maktlös inför döden. Ekorren kanske hade barn som också kommer att dö nu när deras päron inte kommer hem idag. Eller så var den lilla ekorren själv en liten unge som för första gången satte sin fot i den stora världen, bort från hemmets trygga lugna vrå. Som för första gången skulle passera en stor väg.