from here

Jag älskar godis överhuvudtaget. R:s syster såg mina uppenbara problem i somras när hon kallade mig "sockerberoende". Givetvis förnekade jag detta faktum. Jag fick mig en tankeställare. 

Nu har jag kommit ikapp verkligheten och kan försonas med tanken att jag diggar socker. Okej att jag är sockerberoende då. 

Jag försökte bli av med mitt beroende för några veckor sedan, Under helgen hade vi ätit nästan 1 kg godis (salta, sura, rosa puffar you name it!). 

Måndagen utan godis gick ju bra. 

På tisdagen började jag känna att det var något som fattades i mitt liv (jag och syrran har alltid kört med "tisdagsgodis till gossip girl") till slut goffade jag i mig en frukt. 

Onsdagen var en pina, det enda jag tänkte på var godis, rosa puffar, salta puffar... Jag ringde R:s syster för ett stödsamtal, hon föreslog nötter. jag åt solrosfrön. Inte f*n hjälpte det. Till slut goffade jag i mig en bulla (det var ingen godis!). 

På torsdagen kände jag fortfarande begäret efter candy, men det var bättre. 

Fredagen och helgen lyckades jag överleva på frukt (plus att jag fick smaka i smyg av syrrans godispåse på söndagen). Efter detta har jag nu återgått till att äta godis (på helgerna).

Jag älskar godis. Det är så gott!

(bild dunderbollen.se)