Du minns mitt nyårslöfte? Att föra minnesanteckningar över mitt liv så att jag kan se tillbaka och se på vad jag har gjort då man sällan kommer ihåg allt. Det gick bra till en början, men sedan barkade det. Har dock försökt sporadiskt att ta upp det igen. Men det är svårt att få kontinuitet i det. Men nu kan jag i alla fall fota och på så sätt se tillbaka på det som varit. Framtiden känns just nu rätt mörk. Det är som att jag står framför ett svart drapperi och vet inte vad som finns på andra sidan, eller när det ska dras bort. Fast det vet man egentligen aldrig. Vi lever i någon slags föreställning om att vi har kontroll och kan planera allt i våra liv. Men när som helst kan den trygga stabila mattan som man står på dras undan för en och man faller, hur hårt eller hur länge vet man aldrig. Det enda vi vet är att mattan kommer att dras undan.
Nedanför universitetet finns en liten pöl med vatten, där simmar det omkring (har simmat iaf) små ulliga duniga söta underbara andungar. Dom är så små och mysiga! Kan stå hur länge som helst och titta på dem.
