from here

Måste skriva uppsats nu! Känns som att jag aldrig kommer igång.. Kanske är det en rädsla. Att jag kommer att köra fast, att det jag hittills kommit fram till inte alls håller. Hope not. Har ätit gröt och te. Nu är jag fit for fight!

Första skoldagen gick bra. Började 10.15 och slutade 11.35. Chill. Många kända ansikten var det. Även från långt tillbaka. Det är konstigt, en del personer möter man aldrig även fast man bor i samma stad. nu menar jag inte Tokyo eller New York (för där verkar man alltid springa in i folk man känner) men en vanlig liten stad som Luleå.  Jag menar på en storgata (som inte är så stor) borde man ju mötas åtminstone nån gång? men icke. När man möter personer från ens förflutna så ramlar man som tillbaka i tiden, tillbaka till den person man var då, hur allt var och vad man själv var. Det om något är ett kvitto på tidens gång och människans föränderlighet. Intressant är också hur en del inte alls förändras. Hur tiden har stått stilla med personen. Hur personen har fastnat i ett tidsfack för att vara där. är det bättre att förändras med tidens gång eller vara kvar i en period och stanna där? Eller så kanske alla har sin uppfattning om en viss tid i det förflutna och personerna man mötte där alltid kommer att se ut på ett visst sätt. Jag längtar nästan till dessa "class reunions" - för att se om personer faller tillbaka i sina "gamla roller". Eller gamla och gamla, det är kanske så personerna är och alltid har varit och tillsammans skapas en dynamik som är unik för varje grupp men ändå så lik en annan. 

Idag var vi och inhandlade lite syreskapare till vårat hem (blommor). En orkidé, en hibiskus, en palm och en mini palm. Känns genast lite mer ombonat och hemtrevligt. Men jag vill ha mer! Nåja. Vi satt i godan ro och körde hemåt och ser en liten ekorre skutta upp på vägen, eller han/hon snarare sprang. Man blir som alltid glad av att se ekorrar, de är så söta och orangea och har fluffig svans. Även denna gång blev man glad. Påmind om naturen och att världen inte bara är en plats för människans materialism. Den lilla ekorren är på väg över vägen, ska precis korsa det andra körfältet och plötsligt,  kommer en BIL och den lilla ekorren stannar upp för en hundradels sekund, och vänder om, och vänder igen och SMACK! Den lilla ekorren föll offer för människans materialism. Ett bildäck. Den rullade runt och landade på magen (som var alldeles kritvit och såg mjuk ut) och där låg den. Bara låg. Död. Jag kände mig så maktlös. Maktlös inför döden. Ekorren kanske hade barn som också kommer att dö nu när deras päron inte kommer hem idag. Eller så var den lilla ekorren själv en liten unge som för första gången satte sin fot i den stora världen, bort från hemmets trygga lugna vrå. Som för första gången skulle passera en stor väg. 

Imorgon bär det av till vildmarken. (Kanske inte som i filmen då han skulle leva av det naturen har att erbjuda). Närmare bestämt en tur till Trollsjön (heter egentligen Rissajaure) och en tur i Abisko nationalpark. En weekend in the wild. Idag har vi packat ryggsäckarna, provat tältet och tvättat. Förhoppningsvis har vi inte glömt något viktigt. Vore lagom kul att glömma tältet liksom... men det är ändå alltid nåt man kommer på att man skulle ha haft. Vi har laddat upp med frystorkat, pajalagröt påsar samt 400 gram choklad var. Lagom med energi för en elefant med andra ord. Tänk er, att efter att ha passerat Kiruna så fortsätter man (ja det finns en fortsättning) ca 1 timme uppåt. Då kommer du snart till Abisko. Där hittar du oss.

Hej mina vänner!

Jag blev utmanad (med modifiering) av: LÄNK

10 första 
Första bästa kompis: Oj..Sara 
Första bil: -
Första kärlek: Musse Pigg
Första husdjur: Guldfisk?
Första resa: Finland
Första jobb: Solflicka
Första köpta skiva: -
Första riktiga kärlek: R
Första piercing: Öronen
Första konsert: Oj...minns ej

Nio senaste:
Senaste drycken: vatten
Senaste bilfärd: Imorse med mig själv
Senaste filmen du såg: Harry Potter & the order of the Phoenix
Senaste ringda telefonsamtal: Till R
Senaste sötsaken: En kaka
Senaste spelade cd: Bob Marley
Senaste kramen: av R
Senaste gången du grät: minns ej riktigt
Senaste måltiden: Frukost

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nepp!
Blivit arresterad: nej
Blivit kär vid första ögonkastet: litegrann ;)
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart?
Fått ditt hjärta krossat: Inte som det låter
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: aldrig
Busringt till någon: japp

Puuh vad mkt jobb det är med tapetsering! Anade inte att det var så mkt underarbete :P men det är samtdigt roligt och så är det ju för vår skull så det känns inte så jobbigt faktiskt. Det är bara så mkt saker man inte tänkte på. "Bredspackla" och "slipa skarvar" - never heard of..

Det känns som att det enda jag gör är att jobba. Och fixa leggan det lilla man kan göra. 3,5 veckor kvar av jobbet - sen sommarlov!!! I 3 veckor men ändå :P 

Idag har jag inhandlat tapeter till leggan, jag hoppas det blir fint! Jag räknade våder säkert 40 minuter tills jag var ganska säker på att kag räknat rätt. Sen for jag till Nordsjö och hämtade ut lite tapetserarprylar. Shit vad mycket man behöver! Men men... bofonden betalar. men om det blir fett onice och snett och skrynkligt på väggarna är det vi som får betala för att återställa. Fast tapeterna som sitter nu är inte det nicaste direkt heller...

vissa personer bara har "det". Vad är "det"? Du vet när man ser en person som utstrålar något speciellt, som bara ser perfekt ut, inte perfekt på det där perfektiga ouppnåeliga sättet, men som har den perfekta nyansen i håret, där varenda hårstrå ligger precis på rätt ställe. "Det" går inte att beskriva i ord utan att det låter skumt, men alla känner igen "det" när man ser det. Det finns personer som har "det" på olika sätt, som bara är rätt. Är det karisma? Är det något annat? När man ser en person med "det" bleknar alla andra i jämförelse, det kan röra sig om vad som helst. Men personen med "det" är som en aning "skarpare" i konturerna, jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Allt klaffar som, hela personen har rätt uppsättning av allt. Nu har jag bara pratat om utseendemässigt det, men allt som oftast brukar personens inre även det bestå av "det". Säger rätt saker, är en otroligt tilldragande personlighet. 

Helgen har tillbringats på jobbet till största delen. Inte alls lika kul som att vara ledig. Men money behövs alltid. Älskling är borta hela veckan igen och jag är ledig imorrn, sen jobb 4 dagar. 

I sure was. SATC-filmen var gorgeous! Helt underbar. Sorglig men skitrolig, fin men dirrty. Som ett 2,5 timmar långt SATC avsvitt. Lovely. Lite vemodigt att det är det "sista" man kommer se av den bästa serien som visats på svensk (och nationell) tv. 

Idag hade vi lite över gränserna fika i Bjurs. Min morfar från Finland kom och hälsade på den svenska landsbygden och R:s släktingar. Det var riktigt trevligt! Synd bara att det inte var så bra väder men...det var roligt i alla fall :D Först åt vi lite smörgåstårta hos en faster, sedan husesyn och sist fika hos farföräldrarna. Mätt blev man!

Jag har levt i en lögn. Jag har under de senaste åren levt i tron att jag är 168,5 cm lång, nästan 1,69 cm. Idag uppdagades sanningen; jag är allena 167 cm lång. Jag känner mig inte kinda dwarfish men lite tråkigt känns det ju. 

Kolla vad gossiga!!