from here

En bra glädjeinjektion såhär i höstmörkret.

I veckan har det vart födelsedagskalas hos Anni och Jonte, Nu får Jonte gå på systemet med Anni. Igår var jag och R över till grannen (och min barndomskompis) på fika, det var jättetrevligt! Det kändes läskigt att gå in i en lägenhet likadan som ens egen. 

Strax ska jag iväg och luncha med Sophia med låren (alltså hon har inte tjocka lår utan det har mer koppling med Sophia Loren :P Gammalt joke)

Annars händer not much. Försöker ringa och boka pensionärsintervjuer, men pensionärerna är så uppptagna så man får inte tag i dem. De ska ju sitta och virka eller baka bullar eller nåt! (Fördomar here we come) 

Men fördomar och stereotyper är faktiskt genvägar som våran hjärna skapar, sk mentala genvägar som hjälper oss att organisera omvärlden. I våra stereotyper som hjärnan skapat samlas alla de begrepp som har matats in i oss från olika håll och bygger upp en stereotyp av ett begrepp. Så när vi ser någon eller något behöver hjärnan bara plocka fram stereotypern och då följer en "beskrivining" med lagrad informantion om saken med.

Vilken  stol ser du framför dig? 

Den stol du ser framför dig är en för dig stereotyp stol. Men sen när du ser andra stolar i omvärlden så reglerar och jämför din hjärna de fakta som den redan har om stolar (stolen i ditt huvud) och den stol som du ser framför dig i verklig form. 

De typiska dragen som vi har lagrat i vår hjärna är kanyl, ovårdad, man, hemlös etc. 

Jag tänker man, stor, medelålders, lite småfet etc

Vi har vissa förväntningar på olika saker, och när dessa inte uppnår våra förväntningar så ställs våran hjärna inför ett tankearbete. Men vi slipper börja om tankearbetet på nytt varje gång vi hör ett begrepp, utan vi plockar bara fram den där stereotypen och justerar lite. Hjärnan är bra på att finna genvägar. Är det ett tecken på att människan i grunden är ganska lat?